Monthly Archives: januari 2013

Björklund, skolan och Folkpartiet

Idag skriver DN:s huvudledare om mitt förslag att låta Jan Björklund och Erik Ullenhag byta plats i regeringen. Bakgrunden är min insändare till Tidningen NU.

Alliansregeringen har med Jan Björklund i spetsen genomfört en lång rad välbehövliga reformer för att förbättra resultaten i skolan. Nu är det knappast mer av regleringar, förändringar och pålagor från riksdag och regering som skolan behöver. Snarare behöver rektorer och lärare få ro att implementera och förändra sitt arbetssätt. Det är kommunerna, i egenskap av huvudmän för skolan, som bär det tunga ansvaret för skolans resultat. Och där finns utmaningar. Ett stort problem är att kommunledningar i allmänhet är ointresserade av skolan, som jag skrivit om i artikeln Kommunerna bryr sig inte om skolan – därför lyfter den inte.

Folkpartiets kräftgång är också problematisk. Det nya partiprogrammet kan förhoppningsvis bidra med en ideologisk vitamininjektion som kan lyfta det politiska samtalet. För att staka ut vägen för framtiden är det emellertid viktigt att veta var man står. Där har partiernas egna valanalyser en viktig funktion att samla organisationen – förtroendevalda, medarbetare, aktivister – kring ett avstamp. I Folkpartiet behöver vi göra upp med en lång rad dåliga valresultat, som jag skrivit om här Folkpartiets valresultat ihåligt som en schweizerost.

Annonser

Rockad i regeringen – så vitaliserar vi Folkpartiet

Många önskar att Reinfeldt ska dela med sig av några av de tyngre ministerposterna till FP, C och KD. Det kommer han inte att göra. Därför gäller det att vi använder de poster vi förfogar över på bästa sätt. Folkpartiet och regeringen har i Maria Arnholm fått ett starkt tillskott som jämställdhetsminister. Men Folkpartiet kan vitalisera politiken och bredda bilden av vårt parti ytterligare genom en enkel rockad bland våra nuvarande statsråd.

Folkpartiet behöver ompositionera sig i skoldebatten. Vi vinner inte kommande val på tidigare vals retorik. En ompositionering innebär en möjlighet för oss att bredda bilden av vår egen politik, gärna mot större fokus på bildning och skolans kompensatoriska uppdrag (istället för tidigare betyg och ännu mer kontroll), utan att överge vår nuvarande skolpolitik.

Temperaturen i frågor som rör invandring kommer att stiga. Behovet av en klar integrationspolitik som på ett tydligt sätt beskriver samhällets problem och utmaningar, och kan leverera liberala lösningar som är lätta att ta till sig ökar.

Gör därför en rockad i regeringen.

Jan Björklund vore utmärkt som integrationsminister. Han kan visa att vi liberaler ser frågan om migration som på en gång en av vår tids stora möjligheter och ödesfrågor. Som en av Sveriges skickligaste debattörer kan han ta ledarskap i de frågor som kommer att uppfattas som avgörande i 2014 års val. Björklund kan göra för integrationspolitiken vad han redan åstadkommit inom skolan.

Erik Ullenhag skulle som utbildningsminister på ett trovärdigt sätt kunna leda Folkpartiets ompositionering. Övriga partier har redan anpassat sin retorik efter vår. Men vi riskerar att bli förbisprungna om vi inte fortsätter att förnya oss själva. Vi behöver därför hitta nya ingångar och angreppssätt när det gäller skolan. Ullenhag är rätt socialliberal att leda arbetet.

Vårt nya partiprogram är i huvudsak en intern angelägenhet. Men med denna enkla rockad har vi alla chanser att vitalisera debatten i en mer liberal riktning.

Publicerad i Tidningen NU den 24 januari 2013.